Vinden har vänt...
...
Jag trodde inte att jag kunde vara det, men det verkar ändå som om det fungerade! Hur jag kunde vara så totalt hänsynslös mot mig själv och t.o.m. välja bort livet under en så lång period, kunde jag inte ens föreställa mig att jag skulle klara av.
För ganska exakt två år sedan var jag en ganska så trasig människa.
Uppbrottet från L och Zara, och vetskapen om att mitt livs dröm - det jag egentligen levde för, snart skulle gå omkull, höll på att kosta mig livet.
Bloggen har varit ett sätt för mig att försöka behålla förståndet, att få en möjlighet att skriva av mig och föra journal över en period av mitt liv.
Bloggen har även varit ett sätt för mig att jämföra och matcha mina egna känslor gentemot andras.
Bloggen har således varit mycket bra för mig.
Jag har ofta använt den som en journal, där jag kunnat gå tillbaks och se hur jag egentligen tänkte vid speciella tidpunkter.
Det första halvåret i Tjårren har jag bara fragmentariska minnen av.
Allt var ett enda stort kaos och det blev knappast bättre av att tvingas lära sig ett helt nytt gebit. Jag har ofta fått gå tillbaks till mina egna texter för att kunna bocka av vissa detaljer som helt fallit ur mitt minne. Säkert bara obetydliga detaljer, men ganska viktiga sådana när man tänker efter, för tänk dig att inte ha en aning om vart du befann dig för ett halvår sedan!
Ett litet stycke av dig är som bortblåst och det är inte ok.
Att börja spela igen var ett stort steg för mig, trots att jag bara höll upp i 2½ år. Egentligen har jag varit borta längre tid eftersom jag inte räknar åren jag spelade i Malmö. Jag hade börjat "stänga av" mig själv redan då.
Att helt koppla ur musikcentrat i hjärnan, som en ren överlevnadsinstinkt, fungerade bättre än jag vågat hoppas på.
Jag har fortfarande vissa svårigheter att hitta bland låtarna och att "höra melodierna" i huvudet, men det blir bättre allt eftersom. Musikcentrat är helt klart på väg att kopplas på igen. Ett friskhetstecken om något!
Nu har jag uppfyllt ett litet delmål: att få personer i min direkta närhet att må bra och bli friska igen. Snart börjar det allra svåraste: arbetet med mig själv.
Det är återigen dags att ta tag i mig själv.
Så det är med aningens skakiga ben som jag beger mig ut i livet igen.
Hur var det den gick nu igen?
Det är min tur nu...
Vinden har vänt!
Ciao
//S - Man
Jag trodde inte att jag kunde vara det, men det verkar ändå som om det fungerade! Hur jag kunde vara så totalt hänsynslös mot mig själv och t.o.m. välja bort livet under en så lång period, kunde jag inte ens föreställa mig att jag skulle klara av.
För ganska exakt två år sedan var jag en ganska så trasig människa.
Uppbrottet från L och Zara, och vetskapen om att mitt livs dröm - det jag egentligen levde för, snart skulle gå omkull, höll på att kosta mig livet.
Bloggen har varit ett sätt för mig att försöka behålla förståndet, att få en möjlighet att skriva av mig och föra journal över en period av mitt liv.
Bloggen har även varit ett sätt för mig att jämföra och matcha mina egna känslor gentemot andras.
Bloggen har således varit mycket bra för mig.
Jag har ofta använt den som en journal, där jag kunnat gå tillbaks och se hur jag egentligen tänkte vid speciella tidpunkter.
Det första halvåret i Tjårren har jag bara fragmentariska minnen av.
Allt var ett enda stort kaos och det blev knappast bättre av att tvingas lära sig ett helt nytt gebit. Jag har ofta fått gå tillbaks till mina egna texter för att kunna bocka av vissa detaljer som helt fallit ur mitt minne. Säkert bara obetydliga detaljer, men ganska viktiga sådana när man tänker efter, för tänk dig att inte ha en aning om vart du befann dig för ett halvår sedan!
Ett litet stycke av dig är som bortblåst och det är inte ok.
Att börja spela igen var ett stort steg för mig, trots att jag bara höll upp i 2½ år. Egentligen har jag varit borta längre tid eftersom jag inte räknar åren jag spelade i Malmö. Jag hade börjat "stänga av" mig själv redan då.
Att helt koppla ur musikcentrat i hjärnan, som en ren överlevnadsinstinkt, fungerade bättre än jag vågat hoppas på.
Jag har fortfarande vissa svårigheter att hitta bland låtarna och att "höra melodierna" i huvudet, men det blir bättre allt eftersom. Musikcentrat är helt klart på väg att kopplas på igen. Ett friskhetstecken om något!
Nu har jag uppfyllt ett litet delmål: att få personer i min direkta närhet att må bra och bli friska igen. Snart börjar det allra svåraste: arbetet med mig själv.
Det är återigen dags att ta tag i mig själv.
Så det är med aningens skakiga ben som jag beger mig ut i livet igen.
Hur var det den gick nu igen?
Det är min tur nu...
Vinden har vänt!
Ciao
//S - Man
Etiketter: Livet
av S-Man klockan 8:30 fm
15 said...:
Hoppas bara att du ger inte upp din blogg. Det är ganska kul att läsa ibland :)
Go for it!! Ut i livet!! Vi är många som stöttar dej om det blir jobbigt, skrattar med dej när det är kul, tröstar när det är ledsamt!!
Kramar i massor!!
Det låter härligt!!
Du får folk, även om de inte är i din omedelbara närhet, att le!
Hoppas att du fortsätter att förgylla vår vardag!
Och om jag inte sagt det förut så skriver du väldigt bra.
Bra där mannen, mycket bra. jag vet en hel del hur det är att bara röja på och försöka ta sig igenom för att (förhoppningsvis) komma igenom på andra sidan.
jag är glad att du är igenom.
PUSS!
Oh. Du skriver bra...!
Å härligt att du mår bättre å är på G!
Kram påre.
Så skönt att höra... hoppas på dig! :-)
/Vild-hallon
Välkommen tillbaks!
Led av likartade symptom, andra orsaker, för några år sedan och idag känner jag att den tid jag tillbringade i limbo var nödvändig. Tiden som "försvann" var tid väl investerad. Idag känns det som att jag hittade mig själv under den tiden.
Så välkommen tillbaks!
Way to go.
Nu har jag svarat på din utmaning!
Smiley--> Nä, jag har inga planer på att lägga ner min blogg ännu, även om tanken har funnits där...
Tina--> Tack, och Kramsomfan!
Wimsa--> Kram tillbaks.
Alis--> Inte jag inte...!? Kramdu
Peppe--> Tack! Den meningen gjorde mig extra glad idag. Faktiskt. Kramsomfan!
Varga--> Det vet jag att du blev. Vi hejjar ju på varann på ett alldeles speciellt sätt. Jag vinkar ju hej vilt varje gång jag passerar...
Emmsen--> Det tog ett tag men nu är jag igenom. Nu kommer fulbloggarna troligtvist att vara ett minne blott... NOT!
Emm--> Tack. Är verkligen på G nu.
Hallon--> Kram kram
Risken--> Tack. Vi kämpar vidare.
Peter--> Tack. Bra där!
Grattis till att du uppfyllt ditt delmål måste jag säga. Det är inte alltid det lättaste. Och lycka till i framtiden.
Kram
Ja vinden har vänt nu, det ÄR din tur. Jag håller på dig, det vet du.
STOR KRAM!
/K
Härligt!
:D
Kram!
Va härligt att det känns som det vänt.Du ska se att också musiken kommer tillbaka.
För att du blivit mer harmonisk nu *ler*
Lycka till med allt
Annelie
Härligt! Är glad för din skull!!!!! Ta nu världen med storm! (Fast inte som stormen Per eller Gudrun bara)
Skicka en kommentar
<< Home