Frustrerande...
...
Jahoppja...
Mörkret sänker sig över The Hålan igen. För min del är det G'morron.
Kravlade mig upp vid halv fyra. Nu är klockan strax före fem.
Är aningens stel, annars känns det helt ok.
Då jag var stor och tjock och skivbolagsboss (nä, jag var inte stor och tjock - det var bara kul att skriva så...) föreställde jag mig att vad jag än föresatte mig, vilken annan branch jag än gav mig in på så gällde exakt samma vett (eller brist på) och etikett som inom de affärer jag sysslade med då. Och då ska man veta att skivbranchen är som ett karbonpapper av bilbranchen. Det är snabba affärer som gäller. Stora pengar byter ägare i ett rasande tempo.
Well...
Det här var då jag satt på mitt najsiga kontor i Malmö och omsatte finfin deg på samlingsskivor. Nu är jag i The Hålan (där McDånken stänger klockan 16:00 på storhelger och en dagens höjdpunkt är att handla på Willy's - glutta på snyggigaste snyggingen) och flippar burgare. Här lyder heeeelt andra regler.
Jag föreställde mig att det gick att planera tiden exakt så som jag alltid har gjort - halvårsvis. Man sätter upp ekonomiska mål i sitt företagande för varje kvartal eller halvår och reviderar dem senare vid behov. Mitt liv har fått hänga med i den cirkusen eftersom jag inte sett mitt arbete som ett riktigt arbete - jag har ju haft förmånen att ha min hobby som yrke i hela mitt liv.
Så länge det finns ett mål att färdas mot så har jag oxå ungefär vetat vad jag kan förvänta mig av den närmsta tiden. Pallar inte att bara lalla omkring utan någon som helst styrning på tillvaron. Det skulle kännas som ett enda stort vaste of time.
Min primära plan var att göra max ett år här i The Hålan för att sedan dra vidare till Götlaännaborg. Var helt övertygad om att det bara var bra för att landa någorlunda mjukt efter konkursen med The Skivbolaget, att det bara skulle skulle göra mig gott.
En bild, bara för att lätta upp en lång och tråkig text...
Jag har nu varit här i 1½ år vilket är ett halvår för länge. Det är inom felmarginalen och jag är fortfarande ruskigt nära att få ett avslut här.
Visst, Tjårren behövde visserligen pimpas till ordentligt innan vi kunde sälja av den och allt sånt, men det känns ändå frustrerande att inte redan vara här ifrån.
Jag har några gånger fått frågan om jag är lycklig.
Nä... det skulle jag nog inte kunna definera mitt tillstånd som just nu. Men jag är inte heller misserabel eller olycklig. Jag går inte omkring och grinar hela dagarna, även om det ibland inte är särskilt långt ifrån. Det känns jääligt ensamt många gånger men det är ju något som jag själv har valt! Känns inte så där jättevuxet att inleda någonting här när man ändå planerat att lämna The Hålan (och det lät lite kaxigt kanske men jag orkar inte skämmas över att jag har ett koolt självförtroende).
Det som håller mig uppe under grå-tunga stunder är att jag vet vad som komma skall - hallå! det är ju redan inplanerat. Det är inga svåra eller omöjliga mål som jag har satt upp men de bör till varje pris uppnås, annars blir jag ledsen i ögat på mig själv.
Den största anledningen till min frustration just nu är naturligtvis försäljningen av Tjårren drar ut på tiden. Vi har nu närmare tio spekulanter men de flesta är av arten sista pris kåmmpiss vilket är både tidskrävande och jääligt irriterande.
WTF?! Fram me' degen NU! lixom...
Så...
Imorgon är bara ännu en dag närmare 2007.
Ska stå i Tjårren hela dagen men behöver åka förbi Willy's
och handla lite innan.
Undrar om snyggigaste snyggingen jobbar...
Ciao
//S - Man
Jahoppja...
Mörkret sänker sig över The Hålan igen. För min del är det G'morron.
Kravlade mig upp vid halv fyra. Nu är klockan strax före fem.
Är aningens stel, annars känns det helt ok.
Då jag var stor och tjock och skivbolagsboss (nä, jag var inte stor och tjock - det var bara kul att skriva så...) föreställde jag mig att vad jag än föresatte mig, vilken annan branch jag än gav mig in på så gällde exakt samma vett (eller brist på) och etikett som inom de affärer jag sysslade med då. Och då ska man veta att skivbranchen är som ett karbonpapper av bilbranchen. Det är snabba affärer som gäller. Stora pengar byter ägare i ett rasande tempo.
Well...
Det här var då jag satt på mitt najsiga kontor i Malmö och omsatte finfin deg på samlingsskivor. Nu är jag i The Hålan (där McDånken stänger klockan 16:00 på storhelger och en dagens höjdpunkt är att handla på Willy's - glutta på snyggigaste snyggingen) och flippar burgare. Här lyder heeeelt andra regler.
Jag föreställde mig att det gick att planera tiden exakt så som jag alltid har gjort - halvårsvis. Man sätter upp ekonomiska mål i sitt företagande för varje kvartal eller halvår och reviderar dem senare vid behov. Mitt liv har fått hänga med i den cirkusen eftersom jag inte sett mitt arbete som ett riktigt arbete - jag har ju haft förmånen att ha min hobby som yrke i hela mitt liv.
Så länge det finns ett mål att färdas mot så har jag oxå ungefär vetat vad jag kan förvänta mig av den närmsta tiden. Pallar inte att bara lalla omkring utan någon som helst styrning på tillvaron. Det skulle kännas som ett enda stort vaste of time.
Min primära plan var att göra max ett år här i The Hålan för att sedan dra vidare till Götlaännaborg. Var helt övertygad om att det bara var bra för att landa någorlunda mjukt efter konkursen med The Skivbolaget, att det bara skulle skulle göra mig gott.
En bild, bara för att lätta upp en lång och tråkig text...
Jag har nu varit här i 1½ år vilket är ett halvår för länge. Det är inom felmarginalen och jag är fortfarande ruskigt nära att få ett avslut här.
Visst, Tjårren behövde visserligen pimpas till ordentligt innan vi kunde sälja av den och allt sånt, men det känns ändå frustrerande att inte redan vara här ifrån.
Jag har några gånger fått frågan om jag är lycklig.
Nä... det skulle jag nog inte kunna definera mitt tillstånd som just nu. Men jag är inte heller misserabel eller olycklig. Jag går inte omkring och grinar hela dagarna, även om det ibland inte är särskilt långt ifrån. Det känns jääligt ensamt många gånger men det är ju något som jag själv har valt! Känns inte så där jättevuxet att inleda någonting här när man ändå planerat att lämna The Hålan (och det lät lite kaxigt kanske men jag orkar inte skämmas över att jag har ett koolt självförtroende).
Det som håller mig uppe under grå-tunga stunder är att jag vet vad som komma skall - hallå! det är ju redan inplanerat. Det är inga svåra eller omöjliga mål som jag har satt upp men de bör till varje pris uppnås, annars blir jag ledsen i ögat på mig själv.
Den största anledningen till min frustration just nu är naturligtvis försäljningen av Tjårren drar ut på tiden. Vi har nu närmare tio spekulanter men de flesta är av arten sista pris kåmmpiss vilket är både tidskrävande och jääligt irriterande.
WTF?! Fram me' degen NU! lixom...
Så...
Imorgon är bara ännu en dag närmare 2007.
Ska stå i Tjårren hela dagen men behöver åka förbi Willy's
och handla lite innan.
Undrar om snyggigaste snyggingen jobbar...
Ciao
//S - Man
av S-Man klockan 5:30 em
3 said...:
Hoppas att snyggaste snyggingen jobbar imorgon så du blir lite gladare. Även om du är glad nu också. Ujj..bidde lite rörigt.
Jag blir iaf glad när jag kikar in här å läser. Å det behöver jag bli nu...! Så tack för det!
Ta sista priset kåmpis och säg att det är ok, men då ska du behålla en del grejer: kylarna, stekbordet och ytterväggarna....
Emm --> Om du blir glad är jag glad. Och ja, hon jobbade...
=D
Katta --> Vi höjde istället priset med tjugo puckar. När de frågade varför vi höjde sista priset kåmmpiss, svarade vi att de ju ska ha något att pruta på...
=)
Skicka en kommentar
<< Home