The discot...

...

Det var sjukt bra på The Discot igår.
En skön blandning av sjukt schnygga, sjukt jobbiga och sjukt stekiga människor gjorde sitt allra allra bästa för att riva taket och möblera om stället.

Vid ett par tillfällen under kvällen lyckades jag nå den där magiska känslan då intensiteten känns så stark att det går att röra vid den.
Ta på den.
Det känns nästan som man går in i ett högre medvetande på något sätt.
Nattklubbens alla invånare levde i en enda stor symbios och var ett enda stort gungande inferno. De följde varenda liten ton jag kunde klämma fram ur det digitala systemet. Vad jag än gav dem så gav de tusenfallt tillbaka.

Häri ligger kicken som artist eller DJ.
Det är de här tillfällena man gärna sparar i sitt medvetande och lever för.


Jag hade, kvällen till ära, kopplat in tre stycken CD-spelare.
Två som jag kunde lira och mixa musikvideos/vanliga CD's på och en som bara spelade CD.

Den här uppsättningen arbetsredskap öppnar upp måhåhåhånga möjligheter för den som vet att använda det rätt, särskilt som den här typen av CD-spelare är så pass avancerad att den snudd på bäddar sängen åt dig. Sällskapet får man dock fixa själv.

Fan, there's always a catch...


Hade ett snack med nattklubbsbossen, som sa att de var sjukt nöjda med mig. De undrade om jag kunde spela varje öppen dag från och med nu?!
Jag kommer med andra ord ta över DJ-bokningarna på The Discot, vilket innebär tre till fyra sjukt bra betalda gig i veckan.

Fan...
Kan man inte ens få dö i fred?
Jag hade ju lagt av att spela...

Ciao

//S - Man