Bula i pannan...
...
Ok.
Jag kör väl ut det. Har tvekat länge nog nu.
Det är för min skull som jag skriver i min blogg, så har det alltid varit.
Det var därför jag en gång började.
Ibland blir jag bara så jävla vansinnig på mig själv, att jag inte räcker till så mycket som jag vill, eller att jag inte kan vara på flera platser samtidigt.
Jag vet att det är omöjligt. Jag vet.
Hur jag än försöker så klarar jag bara inte av det. Det är inte så att jag mår dåligt av det fysiskt, men just nu så tynger det ner mig somfan.
Det har gjort så en tid...
Allt annat i mitt liv är bara så jääla positivt just nu.
Det känns så jääla orättvist lixom.
Nä... jag har inte träffat någon speciell ännu, och det är fortfarande inget jag aktivt söker heller. Det får bli som det blir med det. Har egentligen aldrig varit på jakt efter någon och har heller inte gjort det så länge jag haft min blogg heller, det är bara vissa som hetsat om det. Men det kan jag ta.
Jag menar... så schnygg som jaaaa ä!
Just nu är det dock ingen lek det som min mamma går igenom. Det är på fullaste allvar, för vem fa-an tror att en tumör i lungan är godartad?
Om den vore det så skulle man väl inte behöva gå igenom det som Snubbe-morsan nu genomlider?!
Snubbe-Morsan kör värsta cellgiftsbehandlingen just nu (efter sin operation, då de tog bort en tredjedel av hennes ena lunga). Cellgiftet gör henne, helt planenligt, våldsamt trött, och i förra veckan svimmade hon av mitt i natten, av ren utmattning, på toaletten hemma hos sig.
Det sista hon kommer ihåg var att hon skulle sätta sig och pinka... sen är det svartsomfan. Hon vaknade upp NIO TIMMAR senare!
Nu har hon stora bulor i pannan eftersom hon ramlade och slog i både badkarskanten och golvet. Hon är faktiskt lätt förvånad att hon fortfarande är vid liv, för som hon sa: "jag kunde lika gärna ha somnat in för gott. Jag hade då inte märkt av skillnaden!"
Det här var i torsdags förra veckan och jag fick reda på det först i måndags, denna veckan!
Som vanligt så vill morsan inte oroa mig i onödan, men ändå...
Cellgiftsbehandlingen kommer att pågå i tre månader.
Nog för att Snubbe-morsan är en envis och stark jäkel, det kommer ändå att ta rejält på hennes krafter. Det är inte jordgubbssaft de trycker in i hennes vener precis...
Behöver tänka.
Sätta upp nya planer och flytta fram vissa mål.
Jag har deg.
Vaff-an kan man inte köpa hälsa för?
Man kan ju tjacka allt jääla annat skit såhär i juletider...
Snubbe-Morsans non-poker face då hon, för allra allra sista gången, stänger och låser det landställe hon tjackade för 30 lax för femtio år sedan, väl medveten om hur mycket hon har utnyttjat och fått ut av det, samt hur skamligt jääla mycket hon precis har tjänat på affären...
Ciao
//S - Man
Ok.
Jag kör väl ut det. Har tvekat länge nog nu.
Det är för min skull som jag skriver i min blogg, så har det alltid varit.
Det var därför jag en gång började.
Ibland blir jag bara så jävla vansinnig på mig själv, att jag inte räcker till så mycket som jag vill, eller att jag inte kan vara på flera platser samtidigt.
Jag vet att det är omöjligt. Jag vet.
Hur jag än försöker så klarar jag bara inte av det. Det är inte så att jag mår dåligt av det fysiskt, men just nu så tynger det ner mig somfan.
Det har gjort så en tid...
Allt annat i mitt liv är bara så jääla positivt just nu.
Det känns så jääla orättvist lixom.
Nä... jag har inte träffat någon speciell ännu, och det är fortfarande inget jag aktivt söker heller. Det får bli som det blir med det. Har egentligen aldrig varit på jakt efter någon och har heller inte gjort det så länge jag haft min blogg heller, det är bara vissa som hetsat om det. Men det kan jag ta.
Jag menar... så schnygg som jaaaa ä!
Just nu är det dock ingen lek det som min mamma går igenom. Det är på fullaste allvar, för vem fa-an tror att en tumör i lungan är godartad?
Om den vore det så skulle man väl inte behöva gå igenom det som Snubbe-morsan nu genomlider?!
Snubbe-Morsan kör värsta cellgiftsbehandlingen just nu (efter sin operation, då de tog bort en tredjedel av hennes ena lunga). Cellgiftet gör henne, helt planenligt, våldsamt trött, och i förra veckan svimmade hon av mitt i natten, av ren utmattning, på toaletten hemma hos sig.
Det sista hon kommer ihåg var att hon skulle sätta sig och pinka... sen är det svartsomfan. Hon vaknade upp NIO TIMMAR senare!
Nu har hon stora bulor i pannan eftersom hon ramlade och slog i både badkarskanten och golvet. Hon är faktiskt lätt förvånad att hon fortfarande är vid liv, för som hon sa: "jag kunde lika gärna ha somnat in för gott. Jag hade då inte märkt av skillnaden!"
Det här var i torsdags förra veckan och jag fick reda på det först i måndags, denna veckan!
Som vanligt så vill morsan inte oroa mig i onödan, men ändå...
Cellgiftsbehandlingen kommer att pågå i tre månader.
Nog för att Snubbe-morsan är en envis och stark jäkel, det kommer ändå att ta rejält på hennes krafter. Det är inte jordgubbssaft de trycker in i hennes vener precis...
Behöver tänka.
Sätta upp nya planer och flytta fram vissa mål.
Jag har deg.
Vaff-an kan man inte köpa hälsa för?
Man kan ju tjacka allt jääla annat skit såhär i juletider...
Snubbe-Morsans non-poker face då hon, för allra allra sista gången, stänger och låser det landställe hon tjackade för 30 lax för femtio år sedan, väl medveten om hur mycket hon har utnyttjat och fått ut av det, samt hur skamligt jääla mycket hon precis har tjänat på affären...
Ciao
//S - Man
av S-Man klockan 1:06 fm
12 said...:
Ge mamma och dig själv en kram. Det gör gott.
MVH
Risken finns
Din mamma går igenom en fruktansvärd tid och det enda du kan göra är att stötta och finnas där när hon vill.
Kramar!
/Vild-hallon
Som sagt: Glöm inte bort att kramas och hålla handen. Det är väl ungefär det man kan göra...
Ja vad ska man säja... I det läget finns inga ord. Been there, done that...
Det enda jag ville när jag var sjuk var att folk skulle vara som vanligt, ge mej en kram och säja "jag finns här", slå en pling och fråga "tjena, hur är läget idag?"
I stället skickade folk ett "krya på dej kort", ok om dom bodde långt bort, men när en kompis som bor 500 m bort gjorde det blev jag sur... Mötte jag nån gick dom in i en affär, eller gick över på andra sidan gatan. Några ringde mina föräldrar och frågade, istället för att fråga mej.
Det enda jag kan säja är, visa att du bryr dej, säj att du finns där, att hon får bli ledsen, att hon får bli arg för man är jättekonstig när man går igenom nåt sånt. Det är väl inte så konstigt heller, man vet inte om man ska överleva, då har man rätt att vara lite oberäknelig!!
Jag tänker på er! Kramar i massor!
I mitt liv har ofta lycka och olycka blandats och gett hisnande berg och dalar i tillvaron. Ibland har jag tänkt att de härliga sakerna händer samtidigt med det hemska för att man ska få kraft att uthärda det hemska. Därför ska man inte ha dåligt samvete över att man är glad parallellt med att någon man älskar mår pyton, utan använda kraften från den glädjen och sprida litet till den som behöver det. Och så ska man förstås ta till sig den goda kraften för egen del, det är ju den livlina som gör att man håller sig på benen.
Håll ut!
Kram!
hihihi, Gu va hon va söt! *nypa i kinden söt tant*
Jupp, Snubbe-morsan ser ut som en vansinnigt söt morsa =)
Alla mina positiva tankar går till din mams. Dom är inte många men hon får dom av mig =)
Kram
/alis
I'm using the force. Håller tummarsomfan!
Åh Snurre! Håller tummarna! Vad mysig hon ser ut, snubbe-morsan. jag tänker också på er, massor!
Stor kram!
Mammor är det bästa som finns! Jag saknar min så jag håller på att gå sönder.
När det gäller att din mamma svimmar etc så kan hon få ett trygghetslarm hemma. Det får hon om ni kontaktar kommunen och pratar med de som har hand om hemtjänst. Man kan få larm även om man inte har hemtjänst!
Ge din mamma en stooooor kram!!!
Angående fru frågan. Kanske du skall byta stil, och låtsas vara lite kriminell ?. En del kvinnor verkar dras till den brottsliga typen. Du behöver inte gå helt överstyr, bli lite halv skum bara :).
Du äter ju upp ditt eget godis. Det kan ju inte vara helt korrekt ?!.
Hoppas att din mamma kryar på sig.
Skicka en kommentar
<< Home