Aha...
...
Dagens citat kommer från den så kloka Vargakvinnan:
Ensamheten har den stora fördelen att man slutar fly från sig själv
Om det är hon som har myntat uttrycket låter jag vara osagt, men bra är det.
Mitt i den dagliga tristessen kom jag på det:
Den här månaden firar jag tvåårsjubileum som singel!
Eh... eller kan man säga så?
Att man firar alltså...
Äh, hur som helst så har jag aldrig varit singel så här länge någongång förut i mitt vuxna liv.
När jag gluttar i backspegeln så måste jag ändå säga att det faktiskt har varit jääligt gôtt att bara få rå om sig själv ett tag, att få landa i sig själv lite grann.
Jag har fått sätta punkt och lämnat något jobbigt och tråkigt bakom mig, flyttat till The Hålan (vilket i och för sig bara varit ett delmål), byta och lära mig en helt ny branch.
Kort och gott känns det som om jag har fått en nystart i livet.
Har dessutom lärt mig massor om mig själv under den här tiden. Saker som man kanske omedvetet förtränger då man är tillsammans med någon.
När man lever i tvåsamhet är det lätt att man glömmer bort sig själv bara för att man har fullt upp med att ta hänsyn till- och tänka på någon annan.
Det måste ju jämkas hit och dit för att inte ett världskrig ska bryta ut, så är det bara.
Inga världskrig så långt ögat når då man är singel...
Tanken är ju att man ska möta sin bättre hälft och leva tillsammans för resten av livet och att allt ska flyta på som ba'fan, men så fungerar det ju inte riktigt i realiteten.
Eller... så har det inte varit för mig. Ännu.
Don't get me wrong! Jag menar inte att det är något fel i att vara två, det är ju trots allt det man strävar efter.
Tvåsamhet är fantastiskt men ensamhet ska absolut inte föraktas.
Det har jag lärt mig under de här åren.
Ciao
//S - Man
Dagens citat kommer från den så kloka Vargakvinnan:
Ensamheten har den stora fördelen att man slutar fly från sig själv
Om det är hon som har myntat uttrycket låter jag vara osagt, men bra är det.
Mitt i den dagliga tristessen kom jag på det:
Den här månaden firar jag tvåårsjubileum som singel!
Eh... eller kan man säga så?
Att man firar alltså...
Äh, hur som helst så har jag aldrig varit singel så här länge någongång förut i mitt vuxna liv.
När jag gluttar i backspegeln så måste jag ändå säga att det faktiskt har varit jääligt gôtt att bara få rå om sig själv ett tag, att få landa i sig själv lite grann.
Jag har fått sätta punkt och lämnat något jobbigt och tråkigt bakom mig, flyttat till The Hålan (vilket i och för sig bara varit ett delmål), byta och lära mig en helt ny branch.
Kort och gott känns det som om jag har fått en nystart i livet.
Har dessutom lärt mig massor om mig själv under den här tiden. Saker som man kanske omedvetet förtränger då man är tillsammans med någon.
När man lever i tvåsamhet är det lätt att man glömmer bort sig själv bara för att man har fullt upp med att ta hänsyn till- och tänka på någon annan.
Det måste ju jämkas hit och dit för att inte ett världskrig ska bryta ut, så är det bara.
Inga världskrig så långt ögat når då man är singel...
Tanken är ju att man ska möta sin bättre hälft och leva tillsammans för resten av livet och att allt ska flyta på som ba'fan, men så fungerar det ju inte riktigt i realiteten.
Eller... så har det inte varit för mig. Ännu.
Don't get me wrong! Jag menar inte att det är något fel i att vara två, det är ju trots allt det man strävar efter.
Tvåsamhet är fantastiskt men ensamhet ska absolut inte föraktas.
Det har jag lärt mig under de här åren.
Ciao
//S - Man
av S-Man klockan 4:04 em
8 said...:
det där var ett mycket bra citat. skall defenitivt läggas på minnet.
Absolut.
Tvåsamhet är bara kooltsomfan när man hittar sin Lobster. Annars är det fan värre än döden!!
Jag har hittat min Lobster nu, men det tog ju sina gulliga 27 år =/
Jag håller faktiskt med!! Tycker också det är toppen att vara singel. Inte för resten av livet, but for now...! Kram!
Jadu, och nu är ju jag med i singel-klubben också...
Weird feeling!
Kloka ord från en klok snube! =)
snubbe, men ar jag förstås... =D
Skönt att höra från andra om hur de upplever singelskapet. Att det går att trivas så bra med det och att det därför inte är fel på mig som verkligen njuter av det mellan varven. ;)
Att som singel slippa kompromisser, bråk och känslan av att vara den som försöker hålla ihop både sig själv och förhållandet är underbart. Men "målet" är ju ändå att hitta en livskamrat. Så håller med om det Vargakvinnan säger. Därför försöker jag samla ihop mig för att någon gång kunna ge Hela Mig i ett förhållande.
Tyvärr är det väl sällan man sätter sig ner och reflekterar över de bra sakerna med att vara singel. När man är mitt uppe i ett förhållande saknar man dem ibland men när man plötsligt står själv igen glömmer man hur det var man tänkte. Det är svårt att bli nöjd.
Men jag ska banne mig tänka om nu! Samla ihop mina bitar och börja om. Inte så att jag saknar förhållandet. Det gör jag inte. Det är bara svårt att hitta sig själv igen.
Kanske att man hamnar rätt till slut ändå... *hoppas*
Skicka en kommentar
<< Home