¿Por Que?
...
Får frågor angående min bloggflytt.
Ska försöka bena ut en del av det.
Varför flyttade du egentligen?
Utan att gå in allt för mycket på detaljer så kan jag väl berätta att det blev för många av mina närmaste vänner, familj, släkt, exflickvänner, deras nya pojkvänner, exflickvänners morsor, gamla DJ polare, kunder m.fl m.fl mf.l
Inte för att jag lämnar ut mig totalt när jag skriver, jag håller ju ganska hårt på mitt privatliv, men jag kände mig ändå låstsomfan. Kändes därför bara som att jag prånglade ut en massa fulbloggar till slut och trivdes inte alls med det.
Kan de inte hitta dig igen då?
De som jag inte vill ska läsa förstår inte att söka efter mitt nya place bland mina bloggpolare. Har dessutom tagit bort de länkarna till dem ifrån den gamla sidan.
Jag har fortfarande en del trafik på den andra sidan, även om den nu börjar dala något. Så det enda de gör nu är att sitta och vänta på mitt nästa blogginlägg. De vet inte vad som har hänt och vet därför inte vad de i så fall ska leta efter eller varför de ska leta efter något överhuvudtaget!
Kan man inte hitta dig igen genom din bild eller ditt namn då?
Mig veterligen är det svårt för en normalt funtat internetanvändare att Googla fram en bild och ta reda på vart bilden finns någonstans. Det känns ganska långsökt.
Anledningen till att jag vill behålla bilden är att den blivit en del av mig. Mitt smeknamn är ju en del av bilden.
Det går dessutom inte att Googla fram namnet jag skriver under mina bloggar med. Så så länge ingen ger dem min nya adress borde jag kunna fortsätta att skriva i den form jag trivs med.
Om de hittar dig igen då?
Big deal, säger jag bara! Då är det de som äger problemet och inte jag. De har i så fall på eget bevåg letat upp det jag skriver och i så fall är det, i det här fallet, lika illa som att läsa någons dagbok, menar jag.
Som bilden på det sista inlägget på andra sidan visar så kan jag lika gärna gått fett in i väggen och må dåligtsomfan.
"Ameh! Det är ju som att iscensätta sin egen död - inte koolt gentemot någon juh!" kanske någon menar då.
Ingen av de jag inte vill ska läsa har frågat hur jag mår eller varför jag inte fortsätter att skriva. Det understryker bara ännu mer att min flytt var helt korrekt.
Det är ju inte så att det är maffian som är efter mig eller något sådant och en och annan kanske ändå slipper igenom, men då har jag ändå rensat bort det allra värsta drevet.
Så är det!
Ciao
//S - Man
Får frågor angående min bloggflytt.
Ska försöka bena ut en del av det.
Varför flyttade du egentligen?
Utan att gå in allt för mycket på detaljer så kan jag väl berätta att det blev för många av mina närmaste vänner, familj, släkt, exflickvänner, deras nya pojkvänner, exflickvänners morsor, gamla DJ polare, kunder m.fl m.fl mf.l
Inte för att jag lämnar ut mig totalt när jag skriver, jag håller ju ganska hårt på mitt privatliv, men jag kände mig ändå låstsomfan. Kändes därför bara som att jag prånglade ut en massa fulbloggar till slut och trivdes inte alls med det.
Kan de inte hitta dig igen då?
De som jag inte vill ska läsa förstår inte att söka efter mitt nya place bland mina bloggpolare. Har dessutom tagit bort de länkarna till dem ifrån den gamla sidan.
Jag har fortfarande en del trafik på den andra sidan, även om den nu börjar dala något. Så det enda de gör nu är att sitta och vänta på mitt nästa blogginlägg. De vet inte vad som har hänt och vet därför inte vad de i så fall ska leta efter eller varför de ska leta efter något överhuvudtaget!
Kan man inte hitta dig igen genom din bild eller ditt namn då?
Mig veterligen är det svårt för en normalt funtat internetanvändare att Googla fram en bild och ta reda på vart bilden finns någonstans. Det känns ganska långsökt.
Anledningen till att jag vill behålla bilden är att den blivit en del av mig. Mitt smeknamn är ju en del av bilden.
Det går dessutom inte att Googla fram namnet jag skriver under mina bloggar med. Så så länge ingen ger dem min nya adress borde jag kunna fortsätta att skriva i den form jag trivs med.
Om de hittar dig igen då?
Big deal, säger jag bara! Då är det de som äger problemet och inte jag. De har i så fall på eget bevåg letat upp det jag skriver och i så fall är det, i det här fallet, lika illa som att läsa någons dagbok, menar jag.
Som bilden på det sista inlägget på andra sidan visar så kan jag lika gärna gått fett in i väggen och må dåligtsomfan.
"Ameh! Det är ju som att iscensätta sin egen död - inte koolt gentemot någon juh!" kanske någon menar då.
Ingen av de jag inte vill ska läsa har frågat hur jag mår eller varför jag inte fortsätter att skriva. Det understryker bara ännu mer att min flytt var helt korrekt.
Det är ju inte så att det är maffian som är efter mig eller något sådant och en och annan kanske ändå slipper igenom, men då har jag ändå rensat bort det allra värsta drevet.
Så är det!
Ciao
//S - Man
av S-Man klockan 10:28 em
5 said...:
Ähäää.. Så då så då.. Så är det.
I min värld får man visst iscensätta sin egen död. Bara man talar om för mig att man lever å det gjorde du ju ;)
"De som jag inte vill ska läsa förstår inte att söka efter mitt nya place bland mina bloggpolare."
Ok. Men det vore väl inte jätteoväntat om någon av dem faktiskt upptäckt några andra bloggar (via din blogg) och läser även dem hyfsat regelbundet, ser din bild och ditt adressbyte, lägger ihop ett och annat - ja du fattar...?
Korova: Det är jag inte orolig över faktiskt. De som är jobbigast att de läser mig är de som jag vet inte söker vidare - de står kvar på andra sidan och väntar på att något ska hända. De skiter i andra bloggar.
Som jag skrev: en och annan kanske ändå slipper igenom, men då har jag ändå rensat bort det allra värsta drevet.
Jobbigt när det blir så!
Och jösses vad hål jag har i huvudet, fattade inte riktigt vad din kommentar i "boka" först.
Eller ja, hål och hål, halvsover väl.
Men du, namnet på den kära "serviceinrättningen" kan ju annars vara ganska lättgooglat.
Tänkte jag bara nu, så där.
Skönt i vart fall att du inte gav upp där vid väggen!
Skicka en kommentar
<< Home