Dags för nya utmaningar...
...
Advokaten mitt emot mig var bleksomfan, tråkigsomfan och a.b.s.o.l.u.t. inte en snubbe jag hade bjussat på en bira på krogen - ens om det var en polares polare.
Han såg sådär ruskigt byråkratig ut, precis som de brukar göra de där "advokaterna". Såvida det inte är på TV och de jobbar för en kollersbabbelooberssomfan-byrå i LA såklart. Den här snubben gjorde inte det.
Han var INTE TV-sminkad och INTE rapp i käften.
Det kom lixom inget:
"OOOOBJECTION your honour!!!"... "Over ruled!".
"Jag kommer nu att upprätta en konkursboupptäckning, vilket är ungefär samma sak som när någon har dött och man upprättar ett dödsboupptäckning" sa han och ryckte likgiltigt på axlarna och sträckte ut armarna för att förstärka likgiltigheten han kände och som att "no big fucking deal, det är inte värre än så lixom".
Kände hur varenda cell i min kropp växte precis som en cancersvulst som höll på att explodera.
"DU! Det är MIN baby som vi håller på att ta kål på här va, bara så att du vet det din lilla slyna och om det är en ENKEL operation för dig så ska jag se till att det isåfall blir något du ska minnas för resten av ditt liv. Det här barnet har jag arbetat med 29 timmar per dygn i nästan tre år och om du tror att du bara kan släcka..." tänkte jag tyst och sammanbitet för mig själv.
"Jahaa ja, det låter ju smidigt.
Tristsombaraden ju (<---- HEY! Snurrtugg på byråkratiska!) att behöva kursa ett AB som man har lagt ned så enormt mycket tid och pengar på och som grädde på moset i dyngan kostade mig ett fyrårigt förhållande" sa jag och sökte någon sorts mänsklig reaktion.
Det fick jag. Senare.
Då vi var klara för dagen.
"Hörrudu... tråkigt det där med ditt äktenskap... krya på dig nu. Hoppas febern går över fort" sa han och dunkade mig i ryggen när vi skiljdes åt.
Han verkade inte ha lyssnat så där värst mycket på det jag hade att säga om min privata bakgrund.
Hade jag egentligen väntat mig det?
Nä.
Jaja...
Tungt att kursa något som varit ens dröm och som man tycker våldsamt mycket om.
Men det är ändå skönt att kunna sätta punkt och gå vidare.
Dags för nya utmaningar.
//S - Man
Advokaten mitt emot mig var bleksomfan, tråkigsomfan och a.b.s.o.l.u.t. inte en snubbe jag hade bjussat på en bira på krogen - ens om det var en polares polare.
Han såg sådär ruskigt byråkratig ut, precis som de brukar göra de där "advokaterna". Såvida det inte är på TV och de jobbar för en kollersbabbelooberssomfan-byrå i LA såklart. Den här snubben gjorde inte det.
Han var INTE TV-sminkad och INTE rapp i käften.
Det kom lixom inget:
"OOOOBJECTION your honour!!!"... "Over ruled!".
"Jag kommer nu att upprätta en konkursboupptäckning, vilket är ungefär samma sak som när någon har dött och man upprättar ett dödsboupptäckning" sa han och ryckte likgiltigt på axlarna och sträckte ut armarna för att förstärka likgiltigheten han kände och som att "no big fucking deal, det är inte värre än så lixom".
Kände hur varenda cell i min kropp växte precis som en cancersvulst som höll på att explodera.
"DU! Det är MIN baby som vi håller på att ta kål på här va, bara så att du vet det din lilla slyna och om det är en ENKEL operation för dig så ska jag se till att det isåfall blir något du ska minnas för resten av ditt liv. Det här barnet har jag arbetat med 29 timmar per dygn i nästan tre år och om du tror att du bara kan släcka..." tänkte jag tyst och sammanbitet för mig själv.
"Jahaa ja, det låter ju smidigt.
Tristsombaraden ju (<---- HEY! Snurrtugg på byråkratiska!) att behöva kursa ett AB som man har lagt ned så enormt mycket tid och pengar på och som grädde på moset i dyngan kostade mig ett fyrårigt förhållande" sa jag och sökte någon sorts mänsklig reaktion.
Det fick jag. Senare.
Då vi var klara för dagen.
"Hörrudu... tråkigt det där med ditt äktenskap... krya på dig nu. Hoppas febern går över fort" sa han och dunkade mig i ryggen när vi skiljdes åt.
Han verkade inte ha lyssnat så där värst mycket på det jag hade att säga om min privata bakgrund.
Hade jag egentligen väntat mig det?
Nä.
Jaja...
Tungt att kursa något som varit ens dröm och som man tycker våldsamt mycket om.
Men det är ändå skönt att kunna sätta punkt och gå vidare.
Dags för nya utmaningar.
//S - Man
av S-Man klockan 9:25 em
4 said...:
ah, låter sorgligt och definitivt, men det är alltid nyttigt med start på ny kula
lycka till!
Hmmm, visst fan är det skivbolaget som kånkar? Inte tjorren va?
I vilket fall...jävligt trist när det handlar om något man byggt upp från grunden och lagt mkt energi i.
Sorry...
Här kånkas fan inga Tjårrar!
Tjårren både går och mår bra.
Har äntligen hittat något där det inte lönar sig att stjäla något mitt framför ögonen på mig utan att betala för det.
Känns ganska omöjligt att ladda hem en Hamburgare via nätet lixom...
=)
det låter tråkigt det där. O spec när det sabbade ett förhållande oxå. Hoppas att det går bättre på båda fronterna i framtiden för dig.
Kram //Janet
Skicka en kommentar
<< Home