Vem är du?
...
Det är konstigt det här med Blogg egentligen. Att det är så beroendeframkallande, menar jag.
Här skriver man ned det man känner för stunden och vips! så finns det någon som läser det man har skrivit! Det är en människa jag aldrig har träffat eller kanske aldrig kommer att träffa.
Omedelbar bekräftelse!
En del får det genom att delta i TV-såpor andra genom att blogga.
Konstigt. Men tydligen helt normalt nu för tiden.
Jag har från början haft ett par riktmärken med min blogg:
1. Aldrig fiska efter kommentarer. Får jag noll kommentarer så får jag. No big deal med det. Märk att jag hellre skriver "DU" än "NI". Jag förväntar mig inte att någon ska läsa det jag skriver, även om jag vet att både min bror och en hel del av mina kompisar läser mina texter. Tänker ALDRIG forma mina tankar så att de ska passa dem, bara för det. Jag är inte här för att söka bekräftelse. Det sökte jag så det räckte och blev över när jag var 15år. Men, jag erkänner att det ÄR trevligt att få kommentarer när jag skriver något. Inte för att jag skriver annorlunda för det men det skapas en dialog istället för att stanna vid en monolog. Kommunikation! Jag älskar kommunikation.
2. Alltid försöka vara mig själv. Precis som i det vanliga livet. Känner inte att jag behöver gå omkring och spänna mig. Jag ÄR kool så det räcker och rinner över ändå =)
3. Skriva vad som faller mig in om det som händer i min vardag men inte såra eller förstöra någon. På min blogg gör jag ofta upp med min vardag och slänger av mig den skit jag upplevt. Min blogg är MIN sida i världen. Här är JAG envåldshärskare. Ingen bestämmer över mig här.
4. Ha kul. Humor är viktigt i mitt liv. Skulle inte orka med all den otur och skit jag genomlever om jag inte bara kunde skratta åt det. Någon däruppe har det ÄNNU roligare än jag, ska tilläggas. Det bjuder jag på.
Blogg vidgar vyer
Känner mig ganska nöjd med min blogg än så länge. Tycker att den går åt rätt håll. Den speglar min vardag på ett ganska balanserat sätt.
Jag har några vänliga själar som alltid kommenterar det jag skriver. Som gillar mitt sätt att uttrycka mig på. De kommer från överallt i landet och det är det som är så kul! Bloggeriet är ingen isolerad företeelse utan vem som helst kan blogga. ALLA har hela tiden varit med om något, har en historia att berätta och ALLA vill berätta. Hela tiden. Alltid! Och jag vill lyssna.
Jag har ett behov av att lyssna på historier eller händelser som andra varit med om. Har kommit på att det hjälper mig i min vardag. Att lyssna på andra och jämföra deras upplevelser med mina egna flyttar fram mina egna referenspunkter.
Om det flyger ner en fluga i byttan, där jag blandar moset i, så jag blir tvungen att göra om, så vet jag att KEI kanske redan haft ett rent helvete med sitt pluggande eller om man sätter sig in i Tina's kamp. Då känns ett misslyckat mos som ett ganska litet problem om man jämför med deras upplevelser. Då vet jag att någon haft det liiiiite värre än jag, med mitt patetiska lilla mos. Bara det är så vackert att man nästan blir tårögd.
Borde alla blogga?
Min mamma har precis börjat på en data-kurs och ska snart köpa en lap top. Varför? Hon vill börja BLOGGA! Det är det enda skälet. DEN människan har historier att berätta...
Håll i dig: snart kommer snurr's morsa ut i etern och då jävl.....
Min mamma är svår att få tag på för hon har så många järn i elden. Istället för att sitta hemma och vara pensionär och gnällig så lever hon livet i 190. Om det inte är vykortsklubb så simmar hon på Hagabadet. Jag har, i vuxen ålder, bott hos min mamma i en månad. Jag kände mig äldre än henne i många sammanhang. Hon hittade på saker att göra HELA TIDEN medans jag mest skräpade runt. Min morsa är skitkool.
Alla har inte en historia att berätta. En del lever så inrutade liv att det inte ens är lönt att berätta den historien för andra. Ingen orkar lyssna i det mediebrus som pågår. Om man däremot är lite kreativ och vill bryta sin isolering så är Blogg ett utmärkt medie. Man kan börja med att stämma av tonen genom att se hur andra skriver/beteer sig på sina sidor. Jag menar att många med lågt självförtroende skulle må mycket bättre om de delade med sig av sina erfarenheter till andra, än att sitta själv, hemma och skära sig för att må bättre.
Ja, ALLA borde blogga.
Vem är då den som läser det jag skriver?
Det måste vara en galning *ASG*...
Ja.... vem är du?
Ciao
Snurre
P.S. Under tiden jag skrivit denna text har jag lyssnat på Sheryl Crow's nya album "Wildflower". KÖP!
Det är konstigt det här med Blogg egentligen. Att det är så beroendeframkallande, menar jag.
Här skriver man ned det man känner för stunden och vips! så finns det någon som läser det man har skrivit! Det är en människa jag aldrig har träffat eller kanske aldrig kommer att träffa.
Omedelbar bekräftelse!
En del får det genom att delta i TV-såpor andra genom att blogga.
Konstigt. Men tydligen helt normalt nu för tiden.
Jag har från början haft ett par riktmärken med min blogg:
1. Aldrig fiska efter kommentarer. Får jag noll kommentarer så får jag. No big deal med det. Märk att jag hellre skriver "DU" än "NI". Jag förväntar mig inte att någon ska läsa det jag skriver, även om jag vet att både min bror och en hel del av mina kompisar läser mina texter. Tänker ALDRIG forma mina tankar så att de ska passa dem, bara för det. Jag är inte här för att söka bekräftelse. Det sökte jag så det räckte och blev över när jag var 15år. Men, jag erkänner att det ÄR trevligt att få kommentarer när jag skriver något. Inte för att jag skriver annorlunda för det men det skapas en dialog istället för att stanna vid en monolog. Kommunikation! Jag älskar kommunikation.
2. Alltid försöka vara mig själv. Precis som i det vanliga livet. Känner inte att jag behöver gå omkring och spänna mig. Jag ÄR kool så det räcker och rinner över ändå =)
3. Skriva vad som faller mig in om det som händer i min vardag men inte såra eller förstöra någon. På min blogg gör jag ofta upp med min vardag och slänger av mig den skit jag upplevt. Min blogg är MIN sida i världen. Här är JAG envåldshärskare. Ingen bestämmer över mig här.
4. Ha kul. Humor är viktigt i mitt liv. Skulle inte orka med all den otur och skit jag genomlever om jag inte bara kunde skratta åt det. Någon däruppe har det ÄNNU roligare än jag, ska tilläggas. Det bjuder jag på.
Blogg vidgar vyer
Känner mig ganska nöjd med min blogg än så länge. Tycker att den går åt rätt håll. Den speglar min vardag på ett ganska balanserat sätt.
Jag har några vänliga själar som alltid kommenterar det jag skriver. Som gillar mitt sätt att uttrycka mig på. De kommer från överallt i landet och det är det som är så kul! Bloggeriet är ingen isolerad företeelse utan vem som helst kan blogga. ALLA har hela tiden varit med om något, har en historia att berätta och ALLA vill berätta. Hela tiden. Alltid! Och jag vill lyssna.
Jag har ett behov av att lyssna på historier eller händelser som andra varit med om. Har kommit på att det hjälper mig i min vardag. Att lyssna på andra och jämföra deras upplevelser med mina egna flyttar fram mina egna referenspunkter.
Om det flyger ner en fluga i byttan, där jag blandar moset i, så jag blir tvungen att göra om, så vet jag att KEI kanske redan haft ett rent helvete med sitt pluggande eller om man sätter sig in i Tina's kamp. Då känns ett misslyckat mos som ett ganska litet problem om man jämför med deras upplevelser. Då vet jag att någon haft det liiiiite värre än jag, med mitt patetiska lilla mos. Bara det är så vackert att man nästan blir tårögd.
Borde alla blogga?
Min mamma har precis börjat på en data-kurs och ska snart köpa en lap top. Varför? Hon vill börja BLOGGA! Det är det enda skälet. DEN människan har historier att berätta...
Håll i dig: snart kommer snurr's morsa ut i etern och då jävl.....
Min mamma är svår att få tag på för hon har så många järn i elden. Istället för att sitta hemma och vara pensionär och gnällig så lever hon livet i 190. Om det inte är vykortsklubb så simmar hon på Hagabadet. Jag har, i vuxen ålder, bott hos min mamma i en månad. Jag kände mig äldre än henne i många sammanhang. Hon hittade på saker att göra HELA TIDEN medans jag mest skräpade runt. Min morsa är skitkool.
Alla har inte en historia att berätta. En del lever så inrutade liv att det inte ens är lönt att berätta den historien för andra. Ingen orkar lyssna i det mediebrus som pågår. Om man däremot är lite kreativ och vill bryta sin isolering så är Blogg ett utmärkt medie. Man kan börja med att stämma av tonen genom att se hur andra skriver/beteer sig på sina sidor. Jag menar att många med lågt självförtroende skulle må mycket bättre om de delade med sig av sina erfarenheter till andra, än att sitta själv, hemma och skära sig för att må bättre.
Ja, ALLA borde blogga.
Vem är då den som läser det jag skriver?
Det måste vara en galning *ASG*...
Ja.... vem är du?
Ciao
Snurre
P.S. Under tiden jag skrivit denna text har jag lyssnat på Sheryl Crow's nya album "Wildflower". KÖP!
av S-Man klockan 9:25 fm
0 said...:
Skicka en kommentar
<< Home